Nu är vi i gång igen!

En dagskurs i agility med Sot är redan klar. Igår var vi i Marsvinsholm och körde framförbyten och blindbyten tills inte bara matte blev snurrig – utan även Sot såg hyfsat mör ut! Inte illa, Linnea! Det visade sig att Sot lär sig otroligt fort, och stakethandlingen med blindbytet lärde hon sig efter två rundor – sedan kunde jag skippa hennes namn. Och timingen som är så avgörande ifall jag&Sot ska lyckas, den fick vi till jättebra. Nu ska jag då bara få med samma på vår träning framöver. Men det ska väl gå – på tisdag börjar kvällskursen för Jouni, så det blir till att SPRINGA!!!

Nash åkte med ner och fick tävlingslik träning – väldigt bra!! Han är såpass rutinerad så han tappar fart ifall jag springer samma bana mer än 2 ggr – och då blir det väldigt svårt att få till bra träning. Det är kort-korta sekvenser som gäller för honom, med ofta belöning – och ändra sekvenserna efter max 3 ggr. Popliniks råd ringer också i öronen, och japp, här ska jobbas på den biten!

Binks är också igång med sin träning. Han är en klippa i spåret – och träningen ligger på upptag, uppletande och lydnad. På de lydnadspass vi har kört, så har han varit rejält peppad – som alltid på träning på egen hand. Jag behöver få till mer träning på tävlingsingångar och tävlingssituationen. Och lite kedjor.

Utöver det, så måste jag ju berätta om att kommande helg så påbörjar Nash en yrkesutbildning – vilket är enormt spännande och kul! Han ska bli vägglushund, och om allt går som jag vill, så kommer han även få börja arbeta på uppdrag som sådan. Det blir ju en typ av specialsök – på en doft som är väldigt liten, iaf i jämförelse med tex eukalyptus. Nash älskar inomhus-sök – hittills efter husses strumpa hahaha – och han far som ett jehu över och under möblerna. Han är ganska intensiv och jag tror att våra utmaningar kommer att ligga på höga markeringar samt att frysmarkera. Det sista mycket pga att jag använder belöningssignal = han lämnar och kommer till mig. Men allt längre nos-dutt i handen är påbörjad iaf och det går definitivt framåt.

Som ni förstår, så mår jag bättre och får mer och mer energi och entusiasm för allt i mitt liv. Den egna utmaningen ligger i att INTE släppa efter, och låta allt sätta fart igen – det kommer inte att hålla. Min coach är ovärderlig i detta, och håller ett fast tag i mitt vänstra öra.

Annonser
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s