FarSoten formar sig…

Eller ja, en farsot är hon egentligen bara på agilityplanen. Ute i spårskogen så har hon ett mkt angenämt tempo, samtidigt som hon har ett fint spårintresse och älskar att få jobba. I apellydnaden så kvarstår framförgåendet som är påbörjat, och i apporteringen så har vi kvar ett avlämnande. Det funkar när jag håller godis i handen, men inte utan… Budföringen måste bli mer tävlingslik, sedan är den klar.

I agilityn så forsade ett fint slalom fram, men sedan fick vi bakslag när jag började plocka bort galler. Likadant bakslag m KF på balansen, som sitter hyfsat – men där hon slarvar när hon går upp i förväntan. Vilket ju är fallet på tävling, så inte riktigt klar där heller.

Överlag så börjar vi forma ett team, Sotskan och jag. Vi har lärt känna varann bättre, och vi trivs så bra med varandra! Jag gillar henne skarpt och som det känns, så är den känslan varmt besvarad. Hon kommer och pratar med mig när det är något hon vill, och bumpar rumpan mot oss om vi inte fattar att klia henne! Något som värmer extra mycket, är att hon har nyss börjat svara på mina inviter till social lek och någon gång har hon gjort någon mot mig!!

Som flock fungerar mina gryn väldigt fint. De har tydliga signaler till varandra, och några bråk förekommer egentligen inte.

Binks är fortfarande polisen som pekar finger lite här och var, och som ser sig vara förmer än att busa&leka med de andra. Möjligtvis kan han få ett ryck och jaga efter Sot när hon är sådär retfull – bara för att visa att han minsann inte tolererar vadsomhelst. Det är bara Binks som sover i min säng – de andra säger godnatt och lägger sig sedan någon annanstans. Det är så mysigt med det där fluffet intill knävecket! ❤

Nash är busungen och charmknutten i gänget. Han busar väldigt gärna med Sot, och gärna lite jaktlekar, då han tar hjälp av sin förmåga till snabba vändningar in under runt buskar och stolar. Leken börjar ofta med att Nash går fram och puffar med nosen på Sot i ansikte el bog, och hon är inte speciellt sen att hänga på… De två kan lika ofta ligga på rygg intill varandra och mysa. ❤

Sot var ganska osäker och fjäskig när hon kom till oss, idag är hon betydligt tryggare. Hon har växt i rang och lyfter på benet när hon kissar. Kissar ofta över de andra två i trädgården, och försöker näpsa åt Binks ibland. En väldigt lycklig jycke med sådan utstrålning av livsglädje och energi! ❤

Själv väljer jag att lägga min gräns vid utmaningar och bråk. Såklart behöver alla tre ha tid och egen space, och de måste få lov att kommunicera som hundar gör. Men i min flock så får man inte utmana eller hota – då går jag emellan och så åker samtliga ”in på  sina rum”. Dvs de får gå och lägga sig, och ha tråkigt. Basta! Det fungerar bra, alla 3 respekterar varandra och är väldigt glada för att ses efter att ha varit åtskilda.

Jag älskar att leva i en flock. Det ger mig så mycket att se alla dessa förfinade signaler – ett vinklat öra här, en något sänkt svans där, en kort sidblick, en knuff, en slick i mungipan! Jag missar säkert hur mkt som helst, och inser att jag håller på att upptäcka en helt ny värld! En värld som är byggd på vänlighet och respektfullhet. Underbart! ❤

Annonser
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s