3/4 Spår i försommarvärme

ja jisses va varmt det har varit idag. Jag har suttit på altanen i bara t-shirt och trosor, och läst min bok…

Åkte sedan ner till Järavallen och la ett låångt spår. Först tänkte jag att jag skulle utmana Gorm lite – med ett långspår… Men sedan tänkte jag att jag kunde ju köra konkurrensspår m Puh&Gorm.
Så jag jagade bort yngste sonen Kim fr sin dator, så han kunde gå bakom m ena hunden – och så iväg ut till spåret.
Gorm fick börja, och spårade med stor koncentration. Efter ca 300m så bytte vi hund, så då fick Puh gå på. Han gick en kort sträcka, men började markera kissfläckar…Arg… så då bytte vi hundar igen. Gorm var som tokig när han skulle gå bakom, och när han sedan fick överta spåret igen, så for han iväg som en iller… Ler med tungan ute… Puh fick sedan spåra en gång till, och åter drog Gorm kopiöst i kopplet när han fick gå bakom.
Tredje gången som Gorm fick gå bakom, så tolkade jag honom som att han accepterat ‘leken’ – men nu efteråt så förstår jag att han blev tjurig… Besviken för fjärde gången som han skulle gå på spår – så ville han inte längre… bara slarv och markera kissfläckar och en massa annat.
Nu var det inget lätt spår. Först och främst så var det till 90% ängspår – vilket Gorm alltid haft lite bekymmer med, då han försöker titta el vinda fram spåret.
Sedan låg säkert temperaturen på över 15 grader – och bara en mild vind utifrån havet. Gräset var snustorrt, och även marken.
Spårsäkre Puh tappade bort spåret vid ett tillfälle, och sedan var det svårt för båda att hitta det igen.

Jag är nöjd med att Gorm markerade alla spårapporter och toarullar – mindre nöjd med att han missade naturpinnen.
Puh hittade bara en spårapport – men jag är inte så säker på att där fanns fler på hans sträckor…
Vinklarna fixade både Puh och Gorm bra.
Mindre bra var att när det blir tungt och svårt, och Gorm blir trött, så ger han upp ganska tidigt. Och då kommer slarvet.
Han har iofs inte så stor spårvana som Puh heller.

Jag passade på att ta foton – samtidigt som jag höll i spårlinan. Haha – ganska omöjlig uppgift faktiskt! För man vill ju ha en bild där det syns hur bra hunden spårar – och när hunden spårar som bäst, ja då har jag ju mest bara en bak och en svans att fota…. Förvirrad
Gorms foton blev bara gräs på, utom ett – där han precis släppt spåret och vänt sig mot mig…
Puh lyckades jag ta ett par någorlunda foton på – för han fick stå ut med att Kim ställde sig på linan mitt i spåret… Stackarn!!

Annonser
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s