Sot uppflyttad till klass 2

Japp, min alldeles egna galna kelpie – med ett hjärta som rymmer hela Skåne, och med ben som går fortare än hon hinner kontrollera – har lyckats hålla ihop och få sina sista hopp-pinnar i klass 1. Därmed flyttade hon upp till klass 2 i agilityn, och hör&häpna – även lyckats knipa en pinne i agilityklass 2!

Med Nash får jag peppa och jobba hela banan genom. Med Sot, så kör jag Zen-tänket – dvs andningen först, strategin därefter och sist se till att hänga med! HAHAHA! Sot är helt genomärlig och försöker så hårt att göra rätt i alla lägen. Men det kan vara svårt ifall matte är typ nån timme efter och hon själv har ångan uppe, och det råkar stå hinder precis mitt framför henne. Det hjälper heller inte att hon – i sitt stora lyckorus över att få springa agility – skäller högljutt, troligen för att heja på matte…

Nåja, matte gör så gott hon kan och Sot också. Och ibland, när vi lyckas göra rätt båda två, i härligt samspel, i samma lopp – åååååh, vilken känsla det är!! Flow och lycka, liksom!

20190122_114611

Annonser
Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Diplomerad Vägglushund

Wow!!

Finaste, fluffigaste Nash är nu godkänd efter genomförd ettårig Vägglusutbildning – och vi kan börja jobba professionellt. Mycket nöjd – och mycket spännande tid framöver!

Kan vi hjälpa dig med att kontrollera just ditt hem, tveka inte att kontakta mig!

20181209_183736

#vägglushund #vagglushund #vägglussök #vägglöss

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Spår, vägglus-sök och SM i agility

Japp, det är mycket hundträning nu. Och tävling.

Binks har tävlat spår under året, men inte med några höjdarresultat precis. Han verkar ha tappat lite intresse och det har vi jobbat på under sommaren. Så i september var vi iväg igen, och nu gick spåret mycket bättre. Dock med bakspår och ett missat föremål i uppletandet, så jag valde att bryta. Snart kommer det nya tävlingar, och nu är vi lite bättre förberedda. Håll tummarna!

Nash har fått mer fokuserad träning i agility – jag riktar den mot det som behöver tränas, och kör sällan hela banor längre. Det har gett resultat och han både öser på bättre och lyssnar bättre. I juli så var vi också uppe i Sundsvall och deltog i Agility-SM – med vårt så himla duktiga lag WoopWoop. Efter hoppklassen så låg laget på fjärde placering och allt kunde hända. Vilket det också gjorde och tyvärr blev laget diskat i totalen. Själv är jag grymt nöjd över 2 felfria lopp på det allra första mästerskap jag varit med på. Och så stolt över mig själv som lyckades hålla vår bubbla och gå in och prestera. Det trodde jag knappt att jag skulle klara och jag tar med mig den otroliga känslan – till Agility-SM 2019 i Klippan. Laget är nämligen klart i årets kval och kommer att delta även nästa år! Tjoho!!

Nash har också utvecklats långt längre inom specialsöket – Vägglussöket. Han är helt klar över vad han letar efter och har fått en effektiv sökrutin. Han visade också i helgen att han fixar precisionsspår superfint! Kvarstår störningar och fler nya miljöer, samt säkrare markeringar. Siktet på certifiering i januari är klar!!

Sot, denna ärliga sötnos, har också fått ett eget lag i agility – Galenskaparna. Ett alldeles korrekt namn eftersom alla hundarna gärna hittar på lite galenskaper här och där. I nuläget så har Sot 4 hoppinnar och 1 agilitypinne i klass ett, och vi jobbar vidare för att se hur bra vi kan bli. Att hon älskar agility långt mer både lus-sök och personspår står väldigt klart, och det är precis vad hon ska få syssla med i huvudsak. Att hon sedan får spåra och söka lite på kul, är bara bra av så många orsaker. Inte minst att inse att det lönar sig att jobba med mig, och att lyssna på mig. Med Sot så har jag också upptäckt den nördiga världen runt Running Contacts, och shit vad hon är duktig på det.

Jan-18 023

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Nu är vi i gång igen!

En dagskurs i agility med Sot är redan klar. Igår var vi i Marsvinsholm och körde framförbyten och blindbyten tills inte bara matte blev snurrig – utan även Sot såg hyfsat mör ut! Inte illa, Linnea! Det visade sig att Sot lär sig otroligt fort, och stakethandlingen med blindbytet lärde hon sig efter två rundor – sedan kunde jag skippa hennes namn. Och timingen som är så avgörande ifall jag&Sot ska lyckas, den fick vi till jättebra. Nu ska jag då bara få med samma på vår träning framöver. Men det ska väl gå – på tisdag börjar kvällskursen för Jouni, så det blir till att SPRINGA!!!

Nash åkte med ner och fick tävlingslik träning – väldigt bra!! Han är såpass rutinerad så han tappar fart ifall jag springer samma bana mer än 2 ggr – och då blir det väldigt svårt att få till bra träning. Det är kort-korta sekvenser som gäller för honom, med ofta belöning – och ändra sekvenserna efter max 3 ggr. Popliniks råd ringer också i öronen, och japp, här ska jobbas på den biten!

Binks är också igång med sin träning. Han är en klippa i spåret – och träningen ligger på upptag, uppletande och lydnad. På de lydnadspass vi har kört, så har han varit rejält peppad – som alltid på träning på egen hand. Jag behöver få till mer träning på tävlingsingångar och tävlingssituationen. Och lite kedjor.

Utöver det, så måste jag ju berätta om att kommande helg så påbörjar Nash en yrkesutbildning – vilket är enormt spännande och kul! Han ska bli vägglushund, och om allt går som jag vill, så kommer han även få börja arbeta på uppdrag som sådan. Det blir ju en typ av specialsök – på en doft som är väldigt liten, iaf i jämförelse med tex eukalyptus. Nash älskar inomhus-sök – hittills efter husses strumpa hahaha – och han far som ett jehu över och under möblerna. Han är ganska intensiv och jag tror att våra utmaningar kommer att ligga på höga markeringar samt att frysmarkera. Det sista mycket pga att jag använder belöningssignal = han lämnar och kommer till mig. Men allt längre nos-dutt i handen är påbörjad iaf och det går definitivt framåt.

Som ni förstår, så mår jag bättre och får mer och mer energi och entusiasm för allt i mitt liv. Den egna utmaningen ligger i att INTE släppa efter, och låta allt sätta fart igen – det kommer inte att hålla. Min coach är ovärderlig i detta, och håller ett fast tag i mitt vänstra öra.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träningsvila….

Jag tyckte att det lät som en väldigt bra idé – att under en kort period släppa alla tankar på vad vi ska träna på, var vi ligger i träningen, låta hundarna bara få vara, låta Sot få landa i sina nya muskler – och själv få påbörja arbetsträningen i lugn och ro.

Hmm… Sot har tagit upp sin gamla hobby om att kolla vilka skatter som finns på bordet, och som behöver finfördelas över golvet.

Binks är outhärdlig i sin ständiga uppvaktning av både mig och Janne.

Men Nash tar det med ro förståss, även om han inte är sen att hänga på ifall klickern plockas fram.

I det läget så har jag en ylande kelpie, en gällt pipande pudel och en spets som inte vet vilket ben han ska stå på.

Jag själv höll på att få grym klåda den första veckan, men nu börjar jag tycka att det är helt ok. Och faktiskt lite behagligt – så länge jag får vara ifred från uppvaktande hundar. Lite olika pass av tricks, eller utplockade detaljer ur back-to-basic övningar, eller balansträning eller hoppteknik – ja det blir lite sådant. Med Sot har övningarna kristalliserats mot IMPULSKONTROLL – vilket är hårt att lägga på henne i en viloperiod. Men å andra sidan, lite guldläge om vi får till det. 🙂

Till sist – jag tror inte att jag kommer att blogga nåt mer innan jul, så jag passar på att önska alla vänner en riktigt varmt mysig och omtänksam jul – och en njutningsfull nyårsafton utan smällare!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Nu går vi in mot vintervila..

Japp, ni läste rätt – träningsnörden ska tvinga sig till att vila under december! Iallafall träningsvila om man tänker spår-, lydnad- och agilityträning. Fys-träning såsom långa promenixer, cykelturer, balansboll, inomhus-trix – och en och annan simträning – kommer det att bli. Herregud, annars lär det bli tassavtryck på väggarna hemma. Passar ändå rätt bra med en viloperiod – då jag har börjat arbetsträna och trots att det bara är några futtiga timmar i veckan, så är det rejält tröttande. Men det är ju så länge sedan jag smällde i, tycker att jag borde vara kurerad nu… men nä jag ska inte göra så igen, så broms, broms Gunilla lilla!

Binks hade sin sista spårtävling för året, på hemmaplan. Han fixade ett superbt spårarbete, och ett hyfsat upptag (dock med hittat hundgodis? mitt i upptagsrutan..). Spåret gick sedan upp över Järavallsbacken – och såklart kom det en tjej med en labbe som skulle rastas just då och där. Binks blev lite störd och hade det lite besvärligt att reda upp alla evt förledningspår – men löste det ändå fint. Och sedan tuffade han på i sin vanliga stil ❤ . Tyvärr klarade hans matte inte pressen under lydnaden, och Binks tyckte inte att det var speciellt roligt att gå lydnad med en snorkig, stel och konstig matte. Förstår honom – även om jag grämer mig enormt över att jag sabbar för honom. Och att vi pga det missade ett öppet cert… gaaah!!!

Nash hade sin sista agilitytävling på den härliga festen uppe på Novemberrusket. 3 fina lopp på lördagen – med vår flow och vår känsla! Underbart är det! Tyvärr ett litet missförstånd i varje – och därmed inga placeringar eller resultat. Ytterligare 2 fina lopp till på söndagen, där vi i mina (och alla andras, inkl erfarnas) ögon nollade första loppet – men där domaren av någon anledning tyckte att han hoppade av vippen för tidigt. Surt – för det loppet var perfekt!! Och det hade räckt till SM-pinne. Så – fortfarande ligger vi så nära, så nära – och så är det stolpe ut… igen. Men åh denna glädje att springa med älskade lille Fluff! ❤

Nu på lördag så har jag anmält mig och Sot till debut i ag1 – och det ska bli myyyycket spännande. Dock räknar jag inte med något mer än 3xdisk – men bitvis hoppas jag få till riktigt bra agility med lilla damen Sot-a-bot!! Kul ska det bli!

Publicerat i Dagbok | 1 kommentar

Spår och lydnad

Regnet höll sig borta under dagen, även om det droppade ett par stänk här och där ibland. Träning ute på Järavallen har det blivit, och riktigt bra sådan.

Nash fick 250m av Linda – rakt över parkeringen, in i risig skog, tillbaka precis bredvid stigen – där matte dessutom gått när hon lagt annat spår. 2 korsande spår, som var lite knepiga alltså – och första tog lite tid att fundera färdigt på. Det andra gick enklare, efter en snabb kontroll. Och tydliga markeringar på båda pinnarna – lille fluff är så duktig spårare!

Sot fick ett mingelspår ihop m Kuling. Först en sträcka paralell, och sedan ett kors, och sedan en paralell till. Den första valde jag att låta Sot ta först, det var inte så märkvärdigt. Innan korset så väntade vi in Kuling så att han fick passera, och då undrade Sot en del vad han gjorde där. Men det var INGET jämfört med hennes min av stora utropstecken – när Kuling spårade 3m vänster om henne, i andra parallellen. HAHAHA! Hon hade stora bekymmer med ATT DET GÅR FOLK I HENNES SPÅR! Det gick definitivt inte att koncentrera sig iaf – men när vi så småningom kom förbi parallellen, ja då j-vlar knep hon fast nosen i SITT spår och missade inte ett fotsteg! Slutpinnen efter ca 100m markerades överväldigande tydligt – och med viss ägandemin! ❤

Binks fick spårupptag i högt gräs, vilket är svårt enligt honom, eftersom matte också envisas med att han ska gå rakt ut oavsett terräng. Idag blev det direktmarkering på spåret, en snygg koll bakåt ett par steg – och sedan tydligt ryck i framspår. Duktig ponk! Därefter följde ca 800m spår i högt gräs, med både spetsvinkel och lite underfundigheter. Binks missade en pinne någonstans i början, men resten gick riktigt, riktigt bra.

Efter spåret blev det lydnad för Sot och Binks på klubben, och idag började jag gå bakom planket ett par sekunder m Sot. Såg ut att fungera fint! Hennes kryp framskrider så sakteliga, och skallet bjuder hon villigt under uppvärmningen.

Binks fick jobba med framåtsändandet och metallapporten. Kändes bra båda två! Mitt hjärta! Han är så duktig!

 

 

Publicerat i Dagbok | 2 kommentarer