Spår och lydnad

Regnet höll sig borta under dagen, även om det droppade ett par stänk här och där ibland. Träning ute på Järavallen har det blivit, och riktigt bra sådan.

Nash fick 250m av Linda – rakt över parkeringen, in i risig skog, tillbaka precis bredvid stigen – där matte dessutom gått när hon lagt annat spår. 2 korsande spår, som var lite knepiga alltså – och första tog lite tid att fundera färdigt på. Det andra gick enklare, efter en snabb kontroll. Och tydliga markeringar på båda pinnarna – lille fluff är så duktig spårare!

Sot fick ett mingelspår ihop m Kuling. Först en sträcka paralell, och sedan ett kors, och sedan en paralell till. Den första valde jag att låta Sot ta först, det var inte så märkvärdigt. Innan korset så väntade vi in Kuling så att han fick passera, och då undrade Sot en del vad han gjorde där. Men det var INGET jämfört med hennes min av stora utropstecken – när Kuling spårade 3m vänster om henne, i andra parallellen. HAHAHA! Hon hade stora bekymmer med ATT DET GÅR FOLK I HENNES SPÅR! Det gick definitivt inte att koncentrera sig iaf – men när vi så småningom kom förbi parallellen, ja då j-vlar knep hon fast nosen i SITT spår och missade inte ett fotsteg! Slutpinnen efter ca 100m markerades överväldigande tydligt – och med viss ägandemin! ❤

Binks fick spårupptag i högt gräs, vilket är svårt enligt honom, eftersom matte också envisas med att han ska gå rakt ut oavsett terräng. Idag blev det direktmarkering på spåret, en snygg koll bakåt ett par steg – och sedan tydligt ryck i framspår. Duktig ponk! Därefter följde ca 800m spår i högt gräs, med både spetsvinkel och lite underfundigheter. Binks missade en pinne någonstans i början, men resten gick riktigt, riktigt bra.

Efter spåret blev det lydnad för Sot och Binks på klubben, och idag började jag gå bakom planket ett par sekunder m Sot. Såg ut att fungera fint! Hennes kryp framskrider så sakteliga, och skallet bjuder hon villigt under uppvärmningen.

Binks fick jobba med framåtsändandet och metallapporten. Kändes bra båda två! Mitt hjärta! Han är så duktig!

 

 

Annonser
Publicerat i Dagbok | 2 kommentarer

Sot uppflyttad till Lkl spår!

Ag träning 030

I söndags var det dags att testa fru Sotskans spårkunskaper på apelltävling. Ifall vi har gjort något rätt hittills – både vad gäller självständigt spårarbete och lydnadsbiten.

Spår nr 10 lottades vi till, så det blev lite väntetid – vilket användes till att köra Pinnlek ett par ggr. När det blev vår tur, så var TL på väg att gå in i spåret från sidan, då hon tyckte att vi kunde gå fram till startpunkten. Men nä, med Sot så startar vi något steg före – och sedan stannar jag vid nr-skylten. Funkar skitbra på henne. Hon drog lätt ut i hela linans längd och var inte osäker någonstans. Rak motvind i förstasträckan, så hon slog något i sidled ett par ggr men rättade fint in sig själv. Fin markering på första pinnen, dock utan lyft. Rejäl cirkel i första vinkeln, där hon kollade ut till höger först, kom tillbaka och drog tydligt vänster sedan. Nu med vinden fr höger då – och direkt markerade hon att det fanns något vilt ute i det mer lågväxta partiet där. Jag såg otvetydigt hennes notis – och att hon själv sedan valde spåret igen. Väldigt glad och stolt matte där, kan tilläggas!! Hennes intressekonflikt innebar att hon föll ner lite i vind, och när vi sedan kom till pinnen – så såg jag hennes markering på avstånd och höll igen lite i linan. Det fick henne att gå dit och markera med nosdutt på pinne – mycket duktig tös!! Tyvärr tyckte domarna att jag helt styrde henne till pinnen och valde att räkna bort den i betyget sedan. Kanske räknas det som styrning, helt ok – men jag hade gjort likadant igen. Noggrannhet lönar sig i längden.

Andra vinkeln var snabbt och enkelt avklarad – vi kom nu in i medvind i spåret. Mycket snygg och spårnoga sista-sträcka med solklar markering på slutpinnen! Betyg 8.

Budföringen har vi väl inte tränat sådär jättemycket – och jag hade inga föreställningar om att vi skulle ta poäng där. Men Sotskan skötte sig finfint – sprang ut rakt mot mottagaren, och glömde iofs att man ska sätta sig hos henne… Och när hon väl satt, så glömde hon bort den lilla detaljen att invänta hennes kommando – springa är ju så kul! Betyg 5 – och nu kollade jag snabbt upp, att det räckte för uppflyttning. Såklart skulle vi köra lydnaden då!

Litet avdrag för snus (0,25p) på gräset på platsliggningen – vilket jag är jättenöjd med. Det här var andra gången som hon låg 3 minuter med mig helt tyst – utan att mitt stärkande beröm ibland.

Hoppet gjorde hon i stort korrekt. Snett sitt i avslutet och en klo som slog i, drog ner poängen drastiskt. Köper det.

Inkallningen likaså fin och korrekt – med avdrag för avslutet.

Dagens överraskning nr 2 var Framförgåendet, som jag inte heller förväntade mig några poäng på. Där gick hon ut fint och sansat (!), och fortsatte sedan rakt fram nästan hela vägen. Vände sig om i halten, men igen… mtp typ en månads träning på momentet, så var det otroligt bra genomfört!

Platsläggandet – kraftigt avdrag för att jag vilade på vänsterbenet vid kommandot. Möjligt att hon hade lagt sig lika fint utan mitt rejäla dk men jag ville stötta upp henne. Eftersom momentet Linförighet gick riktigt kasst, så var jag inte säker på henne alls. Sot betedde sig som om det var riktigt obehagligt att vara på planen – i tävlingsituationen. 😦 Inte bara att hon var osäker, utan både jag och domarna såg hennes signaler på obehag.

Jag tappade glädjen själv av det, blev istället ledsen och ville bara klappa om henne – och vi fick definitivt ingen bra team-känsla. Sååå tråkigt och det påverkade hela kedjan av moment med alla kassa avslut, inte ville sätta sig el satte sig snett. Absolut något som måste jobbas rätt, INNAN någon start i lägreklass. Båda ska tycka att det är roligt att tävla ihop.

Jag kände mig bedrövad länge pga det, och blev minst sagt överraskad över att poängen räckte precis över gränsen till uppflyttning. Men jösses då..liksom… Sot var ju ändå rätt duktig då! Uppflyttade på debuten i apell – inte så illa pinkat minsann!

Målet med att iaf ha startat på apellspår under 2017, är med råge uppnått då.

Kommande helg är det Lydnad för Karin Haglund, som också är utbildad hundpsykolog. Gissa vad Sot&jag ska fokusera på?

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

FarSoten formar sig…

Eller ja, en farsot är hon egentligen bara på agilityplanen. Ute i spårskogen så har hon ett mkt angenämt tempo, samtidigt som hon har ett fint spårintresse och älskar att få jobba. I apellydnaden så kvarstår framförgåendet som är påbörjat, och i apporteringen så har vi kvar ett avlämnande. Det funkar när jag håller godis i handen, men inte utan… Budföringen måste bli mer tävlingslik, sedan är den klar.

I agilityn så forsade ett fint slalom fram, men sedan fick vi bakslag när jag började plocka bort galler. Likadant bakslag m KF på balansen, som sitter hyfsat – men där hon slarvar när hon går upp i förväntan. Vilket ju är fallet på tävling, så inte riktigt klar där heller.

Överlag så börjar vi forma ett team, Sotskan och jag. Vi har lärt känna varann bättre, och vi trivs så bra med varandra! Jag gillar henne skarpt och som det känns, så är den känslan varmt besvarad. Hon kommer och pratar med mig när det är något hon vill, och bumpar rumpan mot oss om vi inte fattar att klia henne! Något som värmer extra mycket, är att hon har nyss börjat svara på mina inviter till social lek och någon gång har hon gjort någon mot mig!!

Som flock fungerar mina gryn väldigt fint. De har tydliga signaler till varandra, och några bråk förekommer egentligen inte.

Binks är fortfarande polisen som pekar finger lite här och var, och som ser sig vara förmer än att busa&leka med de andra. Möjligtvis kan han få ett ryck och jaga efter Sot när hon är sådär retfull – bara för att visa att han minsann inte tolererar vadsomhelst. Det är bara Binks som sover i min säng – de andra säger godnatt och lägger sig sedan någon annanstans. Det är så mysigt med det där fluffet intill knävecket! ❤

Nash är busungen och charmknutten i gänget. Han busar väldigt gärna med Sot, och gärna lite jaktlekar, då han tar hjälp av sin förmåga till snabba vändningar in under runt buskar och stolar. Leken börjar ofta med att Nash går fram och puffar med nosen på Sot i ansikte el bog, och hon är inte speciellt sen att hänga på… De två kan lika ofta ligga på rygg intill varandra och mysa. ❤

Sot var ganska osäker och fjäskig när hon kom till oss, idag är hon betydligt tryggare. Hon har växt i rang och lyfter på benet när hon kissar. Kissar ofta över de andra två i trädgården, och försöker näpsa åt Binks ibland. En väldigt lycklig jycke med sådan utstrålning av livsglädje och energi! ❤

Själv väljer jag att lägga min gräns vid utmaningar och bråk. Såklart behöver alla tre ha tid och egen space, och de måste få lov att kommunicera som hundar gör. Men i min flock så får man inte utmana eller hota – då går jag emellan och så åker samtliga ”in på  sina rum”. Dvs de får gå och lägga sig, och ha tråkigt. Basta! Det fungerar bra, alla 3 respekterar varandra och är väldigt glada för att ses efter att ha varit åtskilda.

Jag älskar att leva i en flock. Det ger mig så mycket att se alla dessa förfinade signaler – ett vinklat öra här, en något sänkt svans där, en kort sidblick, en knuff, en slick i mungipan! Jag missar säkert hur mkt som helst, och inser att jag håller på att upptäcka en helt ny värld! En värld som är byggd på vänlighet och respektfullhet. Underbart! ❤

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

En gång i kvartalet…

men – det är inte så konstigt…jag bloggar ju mest på Facebook nu…

Kanske dags att avsluta den här bloggen? Kanske bara ha sidan som en presentation av mig och mina hundar? Tränar gör vi iallafall. Ganska mycket också.

Sot är påbörjad på RC-träning samt slalom i agilityn. Hon har fått starta ett par ggr på blåbärstävlingar och tunnelrace, och tycker att det är så jääävla roligt – så hon kan bara inte hålla tyst. Hon vrålar sig genom varje lopp. Och före loppet. Och efter loppet. Spårmässigt så är hon nästan startklar för apellen, men vi har lite kvar i apellydnaden. Budföringen och framförgåendet tex… Och kampglädjen är det minsann inget fel på!

Nash har plockat en SM-pinne inför SM2018, och vi håller just nu tävlingspaus. Och passar på att lägga över honom på RC, han också. Man har liksom ingen riktig chans längre, med 2o2o på kontaktfälten. Om man inte har en supersnabb hund i övrigt. Nash är inte maxad small och har svårt att komma upp i samma hastighet som de med lite längre ben. Plus att han har ett långsamtgående fordon till matte… Så vi försöker öka där vi kan helt enkelt.

Binks är numera avslutad inom agilitytävling, då jag kände att det blev liiiite för mycket med 3 så olika hundar, i olika klasser och olika storlekar. Binks får istället fokusera på bruksspåret, och att göra ett seriöst försök på fler spårcert. Ett läger för Anna Löfgren har berikat oss kunskapsmässigt, och vi har nu en plan för hur vi ska få till riktigt snygga upptag.

Så – fokus just nu i träningen. Få Sot startklar i agility och bruksspår. Underhållsträna och utveckla Nash i agilityn, inkl utveckla min egen förmåga till att handla honom rätt. Samt ladda på Binks så mkt som möjligt inför höstens spårtävlingar.

Lite att pyssla med, alltså. Kul har vi, och njuter, jaaaa…det gör jag!

Publicerat i Dagbok | 3 kommentarer

Så stark pudelutt!

Binks imponerar ständigt på mig. Han är verkligen ingen direkt arbetsnarkoman, men han älskar att träna och tävla. I lördags så var vi på Åhus BK och tävlade elitspår i snö-regn-blask-kyla. Samma väder som i Ystad ifjol i mars – då han definitivt ville åka hem istället.. Tyvärr bakspår så där försvann sisådär 25p, resten av spåret gick alldeles för mycket i cirklar för att jag skulle vara nöjd. Senare fick jag höra att 8 hundar av 13 startande – INTE hade klarat sina spår alls. Övriga 5 hundar hade samtliga snurrat både hitan och ditan. Någon malle hann visst med nära 3000m – istället för de 1500m som ett elitspår är. Och i det ljuset, så insåg jag hur svåra spåren hade varit – och hur duktig Binks var som jobbade klart sitt spår. I uppletandet så fick han dessutom ÖKANDE tempo allteftersom, vilket visar på hans härliga attityd! Ett missat föremål, och maxpoäng 8p på det – väldigt nöjd!! Samtliga lydnadsmoment kändes väldigt bra – vi var två kompisar, som jobbade som ett team och avslutade med goe känslan! Älskar min lille krigare!! ❤

Godkänd i elitklass under 2017 och därmed ny titel SphIII.

Lydnadsträning i måndags för alla mina 3 godingar.

Tisdagen började med spårträning i Fulltofta, och Binks får då ett ganska svårt ‘fyllespår’ dvs mkt böjar och vinklar och spetsar. Första halvan gick sådär, eftersom han flöt iväg ur kärnan lite väl ofta. Lite som i Åhus… Men sedan skärpte både jag och han till oss, och då jäklar gick det bättre. Långsammare och mkt mer noggrant! Ett mentalt tröttande spår för Binks, så det fick bli vila när vi kom hem.

Ett par timmar iallafall – för kl.1800 på tisdagkvällen så var det första banvandring på agilitytävling klass 3. Hela 5 hoppklasser i Hsd Hundarena på en kväll. Lopp 2 så fick vi en seg start – men jag är faktiskt osäker på ifall det var jag el han som orsakade den… ^^ I övrigt härliga lopp på skitroliga banor – och bästa resultat var en 6e plac i lopp 1 – precis utanför SM-pinne plats. Resterande lopp, ja det var ju inte Binks som blev trött… det var jag som mosade ihop i hjärnan till de sista loppen. Det var jag som missade ett blindbyte, så att han for in i fel tunnelingång. Och det var jag som inte hann visa tidigt nog i andra sekvenser. Jaja, tanten gör vad hon kan, och kul har vi!

Idag, torsdag – har vi kört sök, där Binks markerar figge med skall. Dagens fokus låg på att introducera skall på heldold figge – dvs nerstoppad i stängd låda. Lite funderande, men det löste han fint!

Såå – oj vad Binks är stark!! Fyller 8 år i november 2017, och växer fortfarande i mental styrka.

Såklart får Sot och Nash också en hel del träning. Sot går agilitykurs i Nutrolinhallen på torsdagskvällarna. Och i tisdags så fick hon ca 600m spår, där jag blir alltmer passiv i linan så det är hon som får visa mig var spåret går. Dessutom lyckades hon med dagens utmaning – markera utlagda träapporter 2+1st!!

Nash var den som spårade bäst i tisdags. Lämnade inte spårkärnan många steg nånstans, och det dessutom m Linda i linan. Eller kanske tack vare henne?? Kul var det att se hur självständigt han jobbar!

Igår onsdags så blev det en timmes agilityträning för Nash i bästa hallen. Det närmar sig tävlingsstart för honom också, och lite träning kan väl vara bra då…. ^^

 

 

Publicerat i Dagbok | 2 kommentarer

Inga spikraka vägar här inte…

Idag körde jag upp till klubben för att bygga en ny nybörjarbana, samt passa på att träna med mina egna.

Nash hade inte större bekymmer med den korta 15 hindersbanan – men så plötsligt så skulle han INTE ta tunnelingången rakt fram… och ungefär samtidigt så slog öronlocken till – så vips så var han genom tunneln! Gjorde som jag lovat mig själv – avbröt hans träning, bar honom upp till kopplet och satte honom där. Han såg lite snopen ut… När jag sedan hade tränat de andra en stund, så jösses..öronlocken hade lossnat! Kan man se en ljusning i horisonten om de förbaskade tunnlarna, tro…?

Binks flöt genom hela banan utan bekymmer – fast jag hinner ju med honom på lite annat sätt förståss. Duktig är han ändå!

Sedan var det Sot, som var så överladdad – och jag satte tummen i örat på henne, genom att hon INTE fick bara rusa iväg, utan hon kopplades loss och fick gå HÄR fram till start…..fyyyy elaka matten… Första rundan på hindren gick mycket bättre än jag trodde, men svårigheten kom när det blev 3 hinder i en böj som skulle tas rakt på… Då gick det så fort, så då tog hon ytterkurvan istället. Sot blev sedan lite tjurig när jag envisades, och körde om och om igen, tills hon gjorde vad jag ville. Kanske att själva hindersuget inte sitter som det ska då… ?

Avslutade med lite KF på Aet, bommen och vippen för Nash. Han kan ju, det lilla fluffet! 90 gradiga slalomingångar är svååååra, så de tränade vi också på.

Lite KF för Binks också, duktig kille det där. Och sedan metallapportering, tungapportering, inkallning och framåtsändande, och där finns det alltid lite till att putsa på.

Sot fick också köra lite apportering, nu när det funkar hemma så måste det med ut på planen. Och jodå, det gick minsann att plocka upp apporten från en gräsmatta också! 🙂

 

 

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Friska hundar är bara sååå bäst!

Igår var det årsdebut för tävlingssäsongen i spår, och liksom i fjol begav det sig på trevliga Ystad BK. Och liksom i fjol så var det kallt och ruggigt, med årets tillägg en aningens stormvindar… 11 m/s, fick jag höra… Så jag hade lite sisådär förtroende för att Binks skulle öht hitta något spår på upptaget, men han jobbade så fint! Spikrakt ut i trav, ca 12m. Sedan lite kontroller och lite snurr, för att gå över. När han varit på djupet så gick han sedan tillbaka och tog spåret på rätt håll. Dvs inget bakspår och helt rätt attityd, jippiiii! Sedan jobbad han så jädra bra hela spåret igenom, i de stormvindarna! Gick knappt över 2-3m i vinklarna, och missade inga pinnar! Wow vilken kämpe! När vi sedan hade ca 200m kvar, så gick spåret rakt i i en stor kråkflock som vägrade flytta sig. Binks spårade rakt in i dem, och det var bara de närmaste 3-5 kråkorna som lyfte. De andra hoppade bara retfullt åt sidan några steg. Och mitt i den flocken så låg det en spetsvinkel och där blev det för svårt. Binks slutade inte jobba men redde inte ut det, så jag valde att avbryta efter ca 5-8min tufft arbete. Sedan fick jag höra att vi måste ha stått typ ovanpå pinnen, och vi gick ut ihopa, och jovisst där låg den. Sååå retligt rent resultatmässigt – men oj vad jag ändå är NÖJD med Binks prestation! WOW säger jag bara! Att det sedan blev ösregn lagom till lydnaden, som vi ändå inte hade velat genomföra, gör att jag känner det som en superbra start på årets säsong!

Idag har vi vilat, förutom Sot som fått fortsätta med slalomträningen i trädgården. Och så har vi varit hos bästa veterinär Mörne, och ögonlyst Binks igen inför kommande dejtar. 7,5 år gammal och fortfarande utan anmärkning! Så gött! Passade på att vaccinera alla 3, så slipper jag tänka på den saken på flera år nu. Kort hälsokontroll på samtliga visade en finfin status!

Så nu kan vårsäsongen komma! 🙂

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar