SM i agility, vägglöss och spår

Japp, det är mycket hundträning nu. Och tävling.

Binks har tävlat spår under året, men inte med några höjdarresultat precis. Han verkar ha tappat lite intresse och det har vi jobbat på under sommaren. Så i september var vi iväg igen, och nu gick spåret mycket bättre. Dock med bakspår och ett missat föremål i uppletandet, så jag valde att bryta. Snart kommer det nya tävlingar, och nu är vi lite bättre förberedda. Håll tummarna!

Nash har fått mer fokuserad träning i agility – jag riktar den mot det som behöver tränas, och kör sällan hela banor längre. Det har gett resultat och han både öser på bättre och lyssnar bättre. I juli så var vi också uppe i Sundsvall och deltog i Agility-SM – med vårt så himla duktiga lag WoopWoop. Efter hoppklassen så låg laget på fjärde placering och allt kunde hända. Vilket det också gjorde och tyvärr blev laget diskat i totalen. Själv är jag grymt nöjd över 2 felfria lopp på det allra första mästerskap jag varit med på. Och så stolt över mig själv som lyckades hålla vår bubbla och gå in och prestera. Det trodde jag knappt att jag skulle klara och jag tar med mig den otroliga känslan – till Agility-SM 2019 i Klippan. Laget är nämligen klart i årets kval och kommer att delta även nästa år! Tjoho!!

Nash har också utvecklats långt längre inom specialsöket – Vägglussöket. Han är helt klar över vad han letar efter och har fått en effektiv sökrutin. Han visade också i helgen att han fixar precisionsspår superfint! Kvarstår störningar och fler nya miljöer, samt säkrare markeringar. Siktet på certifiering i januari är klar!!

Sot, denna ärliga sötnos, har också fått ett eget lag i agility – Galenskaparna. Ett alldeles korrekt namn eftersom alla hundarna gärna hittar på lite galenskaper här och där. I nuläget så har Sot 4 hoppinnar och 1 agilitypinne i klass ett, och vi jobbar vidare för att se hur bra vi kan bli. Att hon älskar agility långt mer både lus-sök och personspår står väldigt klart, och det är precis vad hon ska få syssla med i huvudsak. Att hon sedan får spåra och söka lite på kul, är bara bra av så många orsaker. Inte minst att inse att det lönar sig att jobba med mig, och att lyssna på mig. Med Sot så har jag också upptäckt den nördiga världen runt Running Contacts, och shit vad hon är duktig på det.

Jan-18 023

Annonser
Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Nu är vi i gång igen!

En dagskurs i agility med Sot är redan klar. Igår var vi i Marsvinsholm och körde framförbyten och blindbyten tills inte bara matte blev snurrig – utan även Sot såg hyfsat mör ut! Inte illa, Linnea! Det visade sig att Sot lär sig otroligt fort, och stakethandlingen med blindbytet lärde hon sig efter två rundor – sedan kunde jag skippa hennes namn. Och timingen som är så avgörande ifall jag&Sot ska lyckas, den fick vi till jättebra. Nu ska jag då bara få med samma på vår träning framöver. Men det ska väl gå – på tisdag börjar kvällskursen för Jouni, så det blir till att SPRINGA!!!

Nash åkte med ner och fick tävlingslik träning – väldigt bra!! Han är såpass rutinerad så han tappar fart ifall jag springer samma bana mer än 2 ggr – och då blir det väldigt svårt att få till bra träning. Det är kort-korta sekvenser som gäller för honom, med ofta belöning – och ändra sekvenserna efter max 3 ggr. Popliniks råd ringer också i öronen, och japp, här ska jobbas på den biten!

Binks är också igång med sin träning. Han är en klippa i spåret – och träningen ligger på upptag, uppletande och lydnad. På de lydnadspass vi har kört, så har han varit rejält peppad – som alltid på träning på egen hand. Jag behöver få till mer träning på tävlingsingångar och tävlingssituationen. Och lite kedjor.

Utöver det, så måste jag ju berätta om att kommande helg så påbörjar Nash en yrkesutbildning – vilket är enormt spännande och kul! Han ska bli vägglushund, och om allt går som jag vill, så kommer han även få börja arbeta på uppdrag som sådan. Det blir ju en typ av specialsök – på en doft som är väldigt liten, iaf i jämförelse med tex eukalyptus. Nash älskar inomhus-sök – hittills efter husses strumpa hahaha – och han far som ett jehu över och under möblerna. Han är ganska intensiv och jag tror att våra utmaningar kommer att ligga på höga markeringar samt att frysmarkera. Det sista mycket pga att jag använder belöningssignal = han lämnar och kommer till mig. Men allt längre nos-dutt i handen är påbörjad iaf och det går definitivt framåt.

Som ni förstår, så mår jag bättre och får mer och mer energi och entusiasm för allt i mitt liv. Den egna utmaningen ligger i att INTE släppa efter, och låta allt sätta fart igen – det kommer inte att hålla. Min coach är ovärderlig i detta, och håller ett fast tag i mitt vänstra öra.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träningsvila….

Jag tyckte att det lät som en väldigt bra idé – att under en kort period släppa alla tankar på vad vi ska träna på, var vi ligger i träningen, låta hundarna bara få vara, låta Sot få landa i sina nya muskler – och själv få påbörja arbetsträningen i lugn och ro.

Hmm… Sot har tagit upp sin gamla hobby om att kolla vilka skatter som finns på bordet, och som behöver finfördelas över golvet.

Binks är outhärdlig i sin ständiga uppvaktning av både mig och Janne.

Men Nash tar det med ro förståss, även om han inte är sen att hänga på ifall klickern plockas fram.

I det läget så har jag en ylande kelpie, en gällt pipande pudel och en spets som inte vet vilket ben han ska stå på.

Jag själv höll på att få grym klåda den första veckan, men nu börjar jag tycka att det är helt ok. Och faktiskt lite behagligt – så länge jag får vara ifred från uppvaktande hundar. Lite olika pass av tricks, eller utplockade detaljer ur back-to-basic övningar, eller balansträning eller hoppteknik – ja det blir lite sådant. Med Sot har övningarna kristalliserats mot IMPULSKONTROLL – vilket är hårt att lägga på henne i en viloperiod. Men å andra sidan, lite guldläge om vi får till det. 🙂

Till sist – jag tror inte att jag kommer att blogga nåt mer innan jul, så jag passar på att önska alla vänner en riktigt varmt mysig och omtänksam jul – och en njutningsfull nyårsafton utan smällare!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Nu går vi in mot vintervila..

Japp, ni läste rätt – träningsnörden ska tvinga sig till att vila under december! Iallafall träningsvila om man tänker spår-, lydnad- och agilityträning. Fys-träning såsom långa promenixer, cykelturer, balansboll, inomhus-trix – och en och annan simträning – kommer det att bli. Herregud, annars lär det bli tassavtryck på väggarna hemma. Passar ändå rätt bra med en viloperiod – då jag har börjat arbetsträna och trots att det bara är några futtiga timmar i veckan, så är det rejält tröttande. Men det är ju så länge sedan jag smällde i, tycker att jag borde vara kurerad nu… men nä jag ska inte göra så igen, så broms, broms Gunilla lilla!

Binks hade sin sista spårtävling för året, på hemmaplan. Han fixade ett superbt spårarbete, och ett hyfsat upptag (dock med hittat hundgodis? mitt i upptagsrutan..). Spåret gick sedan upp över Järavallsbacken – och såklart kom det en tjej med en labbe som skulle rastas just då och där. Binks blev lite störd och hade det lite besvärligt att reda upp alla evt förledningspår – men löste det ändå fint. Och sedan tuffade han på i sin vanliga stil ❤ . Tyvärr klarade hans matte inte pressen under lydnaden, och Binks tyckte inte att det var speciellt roligt att gå lydnad med en snorkig, stel och konstig matte. Förstår honom – även om jag grämer mig enormt över att jag sabbar för honom. Och att vi pga det missade ett öppet cert… gaaah!!!

Nash hade sin sista agilitytävling på den härliga festen uppe på Novemberrusket. 3 fina lopp på lördagen – med vår flow och vår känsla! Underbart är det! Tyvärr ett litet missförstånd i varje – och därmed inga placeringar eller resultat. Ytterligare 2 fina lopp till på söndagen, där vi i mina (och alla andras, inkl erfarnas) ögon nollade första loppet – men där domaren av någon anledning tyckte att han hoppade av vippen för tidigt. Surt – för det loppet var perfekt!! Och det hade räckt till SM-pinne. Så – fortfarande ligger vi så nära, så nära – och så är det stolpe ut… igen. Men åh denna glädje att springa med älskade lille Fluff! ❤

Nu på lördag så har jag anmält mig och Sot till debut i ag1 – och det ska bli myyyycket spännande. Dock räknar jag inte med något mer än 3xdisk – men bitvis hoppas jag få till riktigt bra agility med lilla damen Sot-a-bot!! Kul ska det bli!

Publicerat i Dagbok | 1 kommentar

Spår och lydnad

Regnet höll sig borta under dagen, även om det droppade ett par stänk här och där ibland. Träning ute på Järavallen har det blivit, och riktigt bra sådan.

Nash fick 250m av Linda – rakt över parkeringen, in i risig skog, tillbaka precis bredvid stigen – där matte dessutom gått när hon lagt annat spår. 2 korsande spår, som var lite knepiga alltså – och första tog lite tid att fundera färdigt på. Det andra gick enklare, efter en snabb kontroll. Och tydliga markeringar på båda pinnarna – lille fluff är så duktig spårare!

Sot fick ett mingelspår ihop m Kuling. Först en sträcka paralell, och sedan ett kors, och sedan en paralell till. Den första valde jag att låta Sot ta först, det var inte så märkvärdigt. Innan korset så väntade vi in Kuling så att han fick passera, och då undrade Sot en del vad han gjorde där. Men det var INGET jämfört med hennes min av stora utropstecken – när Kuling spårade 3m vänster om henne, i andra parallellen. HAHAHA! Hon hade stora bekymmer med ATT DET GÅR FOLK I HENNES SPÅR! Det gick definitivt inte att koncentrera sig iaf – men när vi så småningom kom förbi parallellen, ja då j-vlar knep hon fast nosen i SITT spår och missade inte ett fotsteg! Slutpinnen efter ca 100m markerades överväldigande tydligt – och med viss ägandemin! ❤

Binks fick spårupptag i högt gräs, vilket är svårt enligt honom, eftersom matte också envisas med att han ska gå rakt ut oavsett terräng. Idag blev det direktmarkering på spåret, en snygg koll bakåt ett par steg – och sedan tydligt ryck i framspår. Duktig ponk! Därefter följde ca 800m spår i högt gräs, med både spetsvinkel och lite underfundigheter. Binks missade en pinne någonstans i början, men resten gick riktigt, riktigt bra.

Efter spåret blev det lydnad för Sot och Binks på klubben, och idag började jag gå bakom planket ett par sekunder m Sot. Såg ut att fungera fint! Hennes kryp framskrider så sakteliga, och skallet bjuder hon villigt under uppvärmningen.

Binks fick jobba med framåtsändandet och metallapporten. Kändes bra båda två! Mitt hjärta! Han är så duktig!

 

 

Publicerat i Dagbok | 2 kommentarer

Sot uppflyttad till Lkl spår!

Ag träning 030

I söndags var det dags att testa fru Sotskans spårkunskaper på apelltävling. Ifall vi har gjort något rätt hittills – både vad gäller självständigt spårarbete och lydnadsbiten.

Spår nr 10 lottades vi till, så det blev lite väntetid – vilket användes till att köra Pinnlek ett par ggr. När det blev vår tur, så var TL på väg att gå in i spåret från sidan, då hon tyckte att vi kunde gå fram till startpunkten. Men nä, med Sot så startar vi något steg före – och sedan stannar jag vid nr-skylten. Funkar skitbra på henne. Hon drog lätt ut i hela linans längd och var inte osäker någonstans. Rak motvind i förstasträckan, så hon slog något i sidled ett par ggr men rättade fint in sig själv. Fin markering på första pinnen, dock utan lyft. Rejäl cirkel i första vinkeln, där hon kollade ut till höger först, kom tillbaka och drog tydligt vänster sedan. Nu med vinden fr höger då – och direkt markerade hon att det fanns något vilt ute i det mer lågväxta partiet där. Jag såg otvetydigt hennes notis – och att hon själv sedan valde spåret igen. Väldigt glad och stolt matte där, kan tilläggas!! Hennes intressekonflikt innebar att hon föll ner lite i vind, och när vi sedan kom till pinnen – så såg jag hennes markering på avstånd och höll igen lite i linan. Det fick henne att gå dit och markera med nosdutt på pinne – mycket duktig tös!! Tyvärr tyckte domarna att jag helt styrde henne till pinnen och valde att räkna bort den i betyget sedan. Kanske räknas det som styrning, helt ok – men jag hade gjort likadant igen. Noggrannhet lönar sig i längden.

Andra vinkeln var snabbt och enkelt avklarad – vi kom nu in i medvind i spåret. Mycket snygg och spårnoga sista-sträcka med solklar markering på slutpinnen! Betyg 8.

Budföringen har vi väl inte tränat sådär jättemycket – och jag hade inga föreställningar om att vi skulle ta poäng där. Men Sotskan skötte sig finfint – sprang ut rakt mot mottagaren, och glömde iofs att man ska sätta sig hos henne… Och när hon väl satt, så glömde hon bort den lilla detaljen att invänta hennes kommando – springa är ju så kul! Betyg 5 – och nu kollade jag snabbt upp, att det räckte för uppflyttning. Såklart skulle vi köra lydnaden då!

Litet avdrag för snus (0,25p) på gräset på platsliggningen – vilket jag är jättenöjd med. Det här var andra gången som hon låg 3 minuter med mig helt tyst – utan att mitt stärkande beröm ibland.

Hoppet gjorde hon i stort korrekt. Snett sitt i avslutet och en klo som slog i, drog ner poängen drastiskt. Köper det.

Inkallningen likaså fin och korrekt – med avdrag för avslutet.

Dagens överraskning nr 2 var Framförgåendet, som jag inte heller förväntade mig några poäng på. Där gick hon ut fint och sansat (!), och fortsatte sedan rakt fram nästan hela vägen. Vände sig om i halten, men igen… mtp typ en månads träning på momentet, så var det otroligt bra genomfört!

Platsläggandet – kraftigt avdrag för att jag vilade på vänsterbenet vid kommandot. Möjligt att hon hade lagt sig lika fint utan mitt rejäla dk men jag ville stötta upp henne. Eftersom momentet Linförighet gick riktigt kasst, så var jag inte säker på henne alls. Sot betedde sig som om det var riktigt obehagligt att vara på planen – i tävlingsituationen. 😦 Inte bara att hon var osäker, utan både jag och domarna såg hennes signaler på obehag.

Jag tappade glädjen själv av det, blev istället ledsen och ville bara klappa om henne – och vi fick definitivt ingen bra team-känsla. Sååå tråkigt och det påverkade hela kedjan av moment med alla kassa avslut, inte ville sätta sig el satte sig snett. Absolut något som måste jobbas rätt, INNAN någon start i lägreklass. Båda ska tycka att det är roligt att tävla ihop.

Jag kände mig bedrövad länge pga det, och blev minst sagt överraskad över att poängen räckte precis över gränsen till uppflyttning. Men jösses då..liksom… Sot var ju ändå rätt duktig då! Uppflyttade på debuten i apell – inte så illa pinkat minsann!

Målet med att iaf ha startat på apellspår under 2017, är med råge uppnått då.

Kommande helg är det Lydnad för Karin Haglund, som också är utbildad hundpsykolog. Gissa vad Sot&jag ska fokusera på?

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

FarSoten formar sig…

Eller ja, en farsot är hon egentligen bara på agilityplanen. Ute i spårskogen så har hon ett mkt angenämt tempo, samtidigt som hon har ett fint spårintresse och älskar att få jobba. I apellydnaden så kvarstår framförgåendet som är påbörjat, och i apporteringen så har vi kvar ett avlämnande. Det funkar när jag håller godis i handen, men inte utan… Budföringen måste bli mer tävlingslik, sedan är den klar.

I agilityn så forsade ett fint slalom fram, men sedan fick vi bakslag när jag började plocka bort galler. Likadant bakslag m KF på balansen, som sitter hyfsat – men där hon slarvar när hon går upp i förväntan. Vilket ju är fallet på tävling, så inte riktigt klar där heller.

Överlag så börjar vi forma ett team, Sotskan och jag. Vi har lärt känna varann bättre, och vi trivs så bra med varandra! Jag gillar henne skarpt och som det känns, så är den känslan varmt besvarad. Hon kommer och pratar med mig när det är något hon vill, och bumpar rumpan mot oss om vi inte fattar att klia henne! Något som värmer extra mycket, är att hon har nyss börjat svara på mina inviter till social lek och någon gång har hon gjort någon mot mig!!

Som flock fungerar mina gryn väldigt fint. De har tydliga signaler till varandra, och några bråk förekommer egentligen inte.

Binks är fortfarande polisen som pekar finger lite här och var, och som ser sig vara förmer än att busa&leka med de andra. Möjligtvis kan han få ett ryck och jaga efter Sot när hon är sådär retfull – bara för att visa att han minsann inte tolererar vadsomhelst. Det är bara Binks som sover i min säng – de andra säger godnatt och lägger sig sedan någon annanstans. Det är så mysigt med det där fluffet intill knävecket! ❤

Nash är busungen och charmknutten i gänget. Han busar väldigt gärna med Sot, och gärna lite jaktlekar, då han tar hjälp av sin förmåga till snabba vändningar in under runt buskar och stolar. Leken börjar ofta med att Nash går fram och puffar med nosen på Sot i ansikte el bog, och hon är inte speciellt sen att hänga på… De två kan lika ofta ligga på rygg intill varandra och mysa. ❤

Sot var ganska osäker och fjäskig när hon kom till oss, idag är hon betydligt tryggare. Hon har växt i rang och lyfter på benet när hon kissar. Kissar ofta över de andra två i trädgården, och försöker näpsa åt Binks ibland. En väldigt lycklig jycke med sådan utstrålning av livsglädje och energi! ❤

Själv väljer jag att lägga min gräns vid utmaningar och bråk. Såklart behöver alla tre ha tid och egen space, och de måste få lov att kommunicera som hundar gör. Men i min flock så får man inte utmana eller hota – då går jag emellan och så åker samtliga ”in på  sina rum”. Dvs de får gå och lägga sig, och ha tråkigt. Basta! Det fungerar bra, alla 3 respekterar varandra och är väldigt glada för att ses efter att ha varit åtskilda.

Jag älskar att leva i en flock. Det ger mig så mycket att se alla dessa förfinade signaler – ett vinklat öra här, en något sänkt svans där, en kort sidblick, en knuff, en slick i mungipan! Jag missar säkert hur mkt som helst, och inser att jag håller på att upptäcka en helt ny värld! En värld som är byggd på vänlighet och respektfullhet. Underbart! ❤

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar